Artiklar från medlemmar

Några ord från Anna-Viktoria & Fredrik – Milou

Vår tanke med Sälenträffen var i första hand att låta Milou få testa på olika aktiviteter för att se vad han tyckte var roligt. Det visade sig att han fann tycke för det mesta.
Vi hade ju hört mycket gott om Sälenträffen men imponerades ändå av hur välplanerad träffen var samt flexibiliteten som fanns väl på plats. Det var fritt fram att byta aktiviteter vilket passade oss jättebra så Milou kunde gå fortsättningskurser som inte var bokade innan träffen.

Förutom diverse jaktgrenar och prov fick vi även testa personsök tillsammans med Cecilie Viken som var en av aktiviteterna som Milou tyckte var roligast. Milou gjorde även väldigt bra ifrån sig så vi kommer fortsätta träna det hemma.
Vi valde även att dela stuga och lärde då känna Jennifer, Magnus och Storm. Milou och Storm hittade varandra och blev bästa kompisar direkt! Vi är även jätteglada över alla övriga nya vänner vi lärde känna ända från Ystad hela vägen upp till Gällivare.

Efter Sälen åkte vidare till Funäsdalen för att vandra.
Detta var helt nytt för oss och även det var en härlig upplevelse, En mer avstressade miljö får man leta länge efter. Sedan var ju även där det trevliga sällskapet ett stort plus i kanten.
Vi vill även tacka alla som var med för värdefulla tips och snälla tillrop.
Till er som inte varit på denna träff så vill vi varmt rekommendera den oavsett om syftet är att träna din hund eller om du bara vill umgås med ett fantastiskt gäng. Vi kommer nästa år igen och hoppas att vi ses där!


Några ord från Lajla & Alida

Jeg er forespurt om å skrive litt om noen av de aktiviteter Alida og jeg deltok på den uka vi var i Salen.
Det gjør jeg med stor glede da denne uka var helt utrolig bra! Masse aktiviteter og mye å lære for hund og eier. Her var det vanskelig å velge hva en skulle være med på da alt var fristende å forsøke.

Første aktivitet vi var med på var « Ikke dra i båndet/hundemøte» med Evis. Her skulle vi trene praktisk på hverdagslige situasjoner der vi bør ha god kontroll på vår hund. Evis ga oss innblikk i hva vi som hundefører bør tenke over (hvordan kan vi best mulig støtte vår hund i det den opplever som vanskelige og pressede møte situasjoner), samt hvordan vi kan lese vår hunds kroppsspråk for å igjen forstå bedre hva hunden faktisk tenker.

Før vi gikk i gang med selve treningen ga Evis et engasjerende foredrag med masse eksempler hentet fra hennes observasjoner av våre egne hunder. Hennes oppmuntrende væremåte og lune humor smittet over på oss andre slik at vi hadde det virkelig gøy sammen; både to og firbente.
Evis er en kunnskapsrik, engasjerende og inkluderende kursholder. En ting er å sitte på masse kunnskap, en annen ting er å kunne formidle den kunnskap man sitter inne med. Her er Eivis en ener! Med sin lune væremåte, tålmodighet, innlevelse og gode formidlingsevne nådde hun frem til alle kursdeltakerne.

Vi fikk alle individuelle råd, konstruktiv kritikk og ros.

I kurset som omhandlet aktivisering til hverdags fikk
vi råd og tips til øving for nese og hjerne på våre hunder. En ting er å vise og lære hunden hva den skal utføre.
En annen ting er å få hunden til selv å forstå hva det er vi ønsker den skal utføre. Interessant ! Dette krever konsentrasjon og jobbing or hunden og mye tålmodighet for eieren. Her er det ikke målet i seg selv som er viktig men heller veien til målet som er målet i seg selv
som Evis sier

Alida og jeg deltok også på Cecilie Viken sine kurs i sportrening (ikke vilt), feltsøk og personsøk. Cecilie viser at det er fullt mulig å aktivisere en drent med annet enn jakt trening. Vi som er så heldige å ha en drent har en stor fordel i øvelsene hun kurset oss i forhold til apportlyst og spor lyst. Med Cecilie sitt engasjement og dyktige veiledning fikk vi alle sammen en følelse av å lykkes! Alle hundene mestret med glans både apportering av små gjenstander i sporet, samt selve sporet som kun var ”menneskespor”. Apportering av plastflasker, skinnbiter, dukker og annet som lå i ruta på feltsøket var heller ikke noe problem for en drent

Både Evis og Cecilie ga meg innblikk i forskjellige aktiviteter som jeg og Alida kan jobbe videre med. Jeg har lært at det viktigste er å forstå sin hund og stole på sin hund. Det gir det beste samarbeidet mellom hund og fører.
Takker begge to for flotte kurs- dette ga mersmak !!
Lajla Grøseth

Några ord från familjen Ramström med Arko & Chester


Med valp på Drentträff i Sälen!
Går det, javisst, det går med alla våra Drentar oavsett ålder, nu hade vi ju en extra förmån då åtta av tio syskon fanns på plats. Och med valpvana instruktörer gick det utmärkt.
Denna gång blev det valpkurs i vissa moment som jaktlydnad, pröva på spår, träffa vilt m.m.
Pernilla Ryberg gjorde glädjefyllda kurspass åt oss valpägare. Vilken förmån att få ha en så kunnig instruktör som dessutom är så valpvan.
Underbart att se hur våra valpar fokuserade på sin uppgift, och stilade inför varandra och för sina ägare.
Stolta som tuppar visade de upp sina fynd i form av kanin eller vitfågel, ivrigt påhejade av Pernilla för att känna hur superduktiga de var. Snart hejade hela publiken när valpen klarade sina uppgifter och ännu lyckligare blev både valp och ägare.

Förutom aktivitet, tränades valparna att vara passiva,
dels i att vänta på sin tur under kurspassen, dels när det hände andra saker som vi ägare var med på.
Att träna passivitet har hunden grym nytta av i många lägen, i en hunds liv är där mycket väntetid av olika slag, och att inte stressa upp sig i de lägena är guld värt. Dessutom är det väldigt viktigt att låta valparna vila riktigt mycket för att behålla den i ett lugnt flow och inte få en stressad hund.

Chester, vår egen valp, antog mer eller mindre flytande form när tröttheten satte in, fullständigt avslappnad lät han sig bäras ut för att kissa godnatt.
Flera av de äldre hundarna verkade också uppskatta att träffa valparna. Och de flesta valparna var redan vana vid stora hundar eftersom de i de allra flesta fall var hund nummer två eller mer i sin familj.
Härligt att se stolta Dante artigt hälsa på valparna och kosta på sig en liten kort lekstund, valparna visade stor respekt, men blev glada när farbror Dante visade sig vara det snällaste som går på fyra tassar.

Med den mängden vana Drentägare, duktiga instruktörer och fantastiska hundar, ska ingen känna att valpen inte kan vara med, ett annat år är det kanske färre valpar, men det hindrar inte alls att komma med på vår härliga vecka.

Att få träffa Diana Striegel en av de främsta experten på vår ras, var en stor bonus, förutom en fantastisk föreläsning om Drenten gav hon valparna en bedömning. Precis som Diana själv sa är det svårt att bedöma valpar 3,5 månader gamla, eftersom de inte är proportionerliga, men en hel del kunde hon ändå se i och med sin oerhörda kompetens. För Chesters del förpliktigar det mötet en del, då hon avslutade sin valpbesiktning av honom med orden ”I have high expectations of this one”.
Spännande och se om hon får rätt, i våra ögon är han näst Arko det finaste som finns.

Det var en gemensam sak hos alla valpägare på plats att vi alla hade fått den bästa valpen, dessutom tror jag att jag kan bredda detta till alla Drentägare, vi har alla den bästa Drenten!